Om man går in på fs:s hemsida och tittar på länkarna så finner man få med litterär anknytning, men desto fler i stil med Kraftwerk, The Sisters of Mercy, Front 242, Lädernunnan och Iggy Pop. En annan sak som slår besökaren är utropet: FS HAS NEVER BELONGED TO ANY LITERARY GROUP.

Så vem är då fs?

Han är född i Estland 1971 och har en akademisk karriär bakom sig, med avslutade konststudier vid Tartus universitet. För närvarande är han redaktör för Estlands Författarförbunds tidning Looming, där han också är verksam som kritiker.

Debuten som poet skedde 1997 med Ka Jumal on inimene (Också Gud är mänsklig). Där stöter vi på fs:s typiska särdrag. Det är en svartsynt, ofta våldsam, surrealistisk poesi där repetitiva element ingår som förstärkare tillsammans med återkommande hänsyftningar till blod, vapen, död och förstörelse.

Men någon ensidig högljudd gotisk sörja är det långtifrån. Istället använder fs ofta typografiska markeringar och en avväpnande ironi för att öppna upp annars låsta rum. Som i dikten ”tåget spårade ur...” där den lille pojkens ursäkter till sin far, till sin bror och sitt hemland för att modelltåget spårat ur, blir en ursäkt som just spårar ur – för att slutligen bottna i en familjs fullständiga undergång.

fs:s andra diktsamling, valgete kaantega raamat (bok med vita pärmar) kom 2000 och var dedicerad till Ian Curtis, sångaren i Joy Division, för att högtidlighålla tjugoårsminnet av dennes självmord. Knappast överraskande pryds boken av ett helt svart omslag.

Se länkarna till vänster för övriga presentationer.