|
Hundvakt
på Dramatens lilla scen
Efter fjolårets succé återvände
hundarna till Barnpoesifestivalen 2006 på Dramatens Lilla
Scen. En jazzig deckarföreställning för de små
med sagor, sång, poesi och rap. Och så dans förstås,
som det ska vara när det är musikal, i hundarnas motsvarighet
till Cats – Dogs!
Eftersom 00TAL efter fjolårets succé
kvarstod med så mycket roligt hundmaterial, valde man att
fortsätta på temat hundar och låta bakgårdens
alla byrackor komma tillbaka på årets Barnpoesifestival.
Sittandes på en måne inledde konferencierhunden Madeleine
Grive med att hälsa alla välkomna till den ”coolaste
och svängigaste föreställningen ni någonsin
har sett”. Tillsammans med husbandet Komphundarna
presenterades sedan en musikal som innehöll allt från
sagor till sång och rap, och med text och musik av bland andra
Elsie Petrén, Sandra Dunkelberg-Valencia och Georg Riedel.
Kommissarie Tax spelades av den gamla olyckan Ted Åström.
Med benägen hjälp från alla barn som kommit för
att titta jagade han en försvunnen saxofon. Den stora frågan
i denna lilla deckarhistoria var alltså: vem har stulit saxofonen?
Och vem är det som smyger omkring med den i mörkret? Och
framförallt: vart har han tagit vägen?
Författaren Ulf Stark berättade sagan
En stjärna vid namn Ajax, en historia om riktig vänskap,
om pojken Johans älskade hund som följer honom genom barndomen.
Men som sedan blir så gammal att han förvandlas till
en stjärna på himlavalvet.
De sex vinnarna i 00TALs och Kamratpostens
stora poesitävling presenterades sedan. De vinnande dikterna
av Sebastian Eklund, Josefine Johansson, Emma Nilsson, Camilla Pergenius
och Julia Kristoferitsch, som kommit ända ifrån Österrike
för att läsa sin dikt, behandlade allmängiltiga saker
som lycka, ensamhet och vänskap, men också och ett riktigt
hundväder…
När kändisdoggen Dogge Doggelito äntrade
scenen sjöng alla barnen och deras föräldrar glatt
med i hans sedelärande allsångsrap Borta i tankar, om
hur det är att ta sig fram i livet, om man är hund, eller
människa. Alla händerna i luften säger Hundar, alla
händerna i luften säger Dogge, alla händerna i luften
säger Vovvar… skällde det högt i hela lokalen.
Lite lugnare blev det när Poesihunden Bob Hansson
berättade fint och ömsint om två små våta
hundvalpar som föddes alldeles för tidigt. Men något
var fel, den ena växte och blev stor, medan den andra bara
blev mindre och mindre, och alla blev så ledsna. När
den lilla blivit så liten att han nästan höll på
att försvinna tog en sjuksköterska den lilla valpen och
lade den bredvid den stora valpen, så att de fick vara tillsammans.
Då började den lilla valpen att växa. Så enkelt
är det att rädda en människas liv, genom att bara
lägga sina tassar om den, avslutade Bob Hansson sin hjärteknipande
lilla saga.
Kommissarie Tax fick med hjälp av förstoringsglas och
en väl utvecklad nos tillslut fast tjuven, som bara visade
sig vara en ledsen och övergiven elefant som saknade sin trumma.
Elefanten som spelades av Michael Lindgren sjöng
sedan sången Den blyga musikanten om hur det är att vara
just en ledsen och blyg elefant. Nu blev kommissarie Tax och elefanten
de allra såtaste vänner, och därför bjöd
hundarna på bakgården till fest, en riktig Djurafton.
De duktiga sångvalparna Siri Grive och Zoë Petrén
sjöng en sång om detta hundparty dit alla människor
och djur var bjudna, och alla som deltagit i 00TALs Barnpoesifestival
2006 samlades på scenen.
Föreställningen avslutades sedan med att Kommissarie Tax
sjöng en vemodig blues om tiden som bara går och går.
Och om någon kunde stanna tidens gång, ja då stannar
också denna sång, sjöng Ted Åström.
Vilket den, liksom föreställningen, också gjorde
till våldsamma applåder från hela den förtjusta
publiken.
Läs mer om 00TALs och Kamratpostens
stora dikttävling
Läs vinnardikterna
|
 |
