|
|
| Citat ur intervjun
med Tor Ulven ur 00TAL nr 22 "Ett tankeexperiment: Låt oss säga att du dör i det ögonblick ljuset tänds, och så föds du i nästa ögonblick. Plötsligt är du den du är. Det är en rent aristotelisk imitationsestetik, eller simpel analogi – men det är något sådant jag är ute efter. Ingen bestämmer sig för att bli den de blir. Du vet inte vem du är förrän du är någon, och så är du någon ett tag, och sedan blir du en annan. Hela tiden en annan. Eller så är du ingen."
"Varje dag är en katastrof. Varje dag är en domedag. Det är bara att titta på nyheterna. Helvetet är en levande realitet, om man säger så. Det har alltid funnits här. Om det är något som är speciellt kännetecknande för vår tid, så måste det vara att destruktiviteten har fått en bombutlösare i handen, istället för en stridsyxa. Det ökar så klart dumhetens och ondskans potential markant."
"Jag tror inte att man bara kan älska litteraturen. Man måste samtidigt avsky den för att kunna skriva bra böcker. Jag blir ofta trött på att läsa böcker, skittrött på det. Å ena sidan hatar jag litteraturen, det är inte kokett sagt, det är faktiskt sant. Det ligger något fullständigt skrattretande i att skriva böcker och låtsas som om det är något hemskt viktigt, som om litteraturen betydde något. Vad kan förändra den saken? Nästan ingenting."
"Det skapas konst för att människor existerar och för att livet är tragiskt. Konsten är så att säga vår kollektiva kallsvett, den kan inte undgå att säga något om pannorna den springer ut från."
"Vi måste alla hela tiden förhålla oss till något frånvarande. Det är alldeles banalt: den man själv en gång var, är borta, den man älskar eller älskade är inte längre den samma, om hösten är den föregående sommaren frånvarande. Men dessa saker är närvarande som minnen. När man gått till brevlådan och hämtat tidningen, så är man helt enkelt inte den samme när man kommer tillbaka."
|
||