Samtidigt, på olika platser

Av Madeleine Grive

Reflektion, analys och omvärderingar – kanske tiden äntligen är inne för det? ”Kulturrevolution! Nu! ” utropar i alla fall de två norska författarna Stian Bromark och Dag Herbjørnsrud i sin essä om de nya tankar och idéströmningar som finns bland unga i Europa idag och som inleder detta nummer. De efterlyser en ny globaliserad världsbild, en ny intellektuell världsordning, ett kulturkrig, ”Culture Wars”, i Europa. Nu: ”En världsbild som lyckas påvisa att World Trade Center en gång byggdes som hyllning till Islam. Att irokeser skapade den moderna amerikanska demokratin. Att judiska intellektuella lade grundstenen för den nya nordiska litteraturen. Att cowboyer var svarta.”

En sådan ny världsbild går att finna genom litteraturen. Detta nummer är en manifestation av ung poesi som skrivs på olika håll i Europa idag. Vi har varit nyfikna på den kraft som kommer underifrån, på återväxten, på det som fortfarande är i rörelse och under utveckling, men som redan hunnit finna en egen stark röst. Vad är det för teman och ämnen som engagerar poeterna? Vad är det alla dessa röster uttrycker? Vad finner de angeläget? Vad har de för syn på livet, nutiden och framtiden? Vad kan man finna för likheter och skillnader när det gäller språkarbete och form?

”kom alle mennesker med små lys i hendene”. Så lyder en dikt i den norske poeten Markus Midrés diktsamling, kom alle mennesker, från år 2000. Detta stillsamma, visionära och hoppfulla anrop i början av det nya millenniet har fått bli motto för såväl antologin i detta nummer med ung europeisk poesi som för Stockholms Internationella Poesifestival hösten 2003. Dikten har något besvärjande över sig, ja, kanske till och med något sakralt, som John Erik Riley i sin presentation menar är kännetecknande för Midrés dikter, de är som ”små hålrum i den stressade och kaotiska tid som omger dem”, i det att ”de tar plats i rummet” och ” inbjuder till reflektion”. Det är dikter som tar plats i världen och skjuter tiden åt sidan, menar han: ”Eller”, ändrar han sig, ”skjuter den inte åt sidan, utan öppnar den”.

Det är en bra beskrivning av hur Midrés lyrik fungerar och den gäller samtidigt för mycket av den unga poesi som skrivs idag i många länder. Det finns en vilja till tilltal och kommunikation och att pröva värden.

I vår poesiantologi presenterar vi 30 poeter från 19 länder. En resa som går från Grekland och Makedonien i södra Europa över bland andra Serbien, Kroatien, Rumänien till Norge och Sverige i norr för att fortsätta över bland andra Nederländerna, Tyskland, Frankrike, ned till Spanien och södra Europa igen. Alla tolkningar är gjorda från dikternas originalspråk till svenska och engelska. Genom att samla olika röster från många håll i en enda volym har antologin blivit laddad med en energi som är kraftfullare än om de hade publicerats i skilda sammanhang. Genom att så många starka unga röster strömmar mot läsaren samtidigt blir det möjligt att få en bild av vad som verkligen angår unga människor i vår tid. Tillsammans utgör de ett slags temperatur på den poetiska energi som finns idag i Europa, ett slags känsla för vad som ligger unga människor närmast om hjärtat, och därför får man också en aning om vad för slags samhälle vi egentligen lever i och hur man skulle kunna förändra det.

Vi vågar lova en kontrastrik antologi när genre-laboratörer möter språkanarkister, minimalister samsas med prosalyriker och surrealister stöter samman med language-poeter på det nya årtusendets uttryckssätt. Språkmedvetenheten, mångsidigheten och experimentlustan hos de intressantaste unga poeterna idag är påfallande. Populärkultur blandas med metafysik, teknik och vetenskap. Markant är också rörligheten vad gäller yrken, intressen, kunskaper och erfarenheter som ger avtryck i konsten. Anmärkningsvärt många av de medverkande poeterna arbetar även med andra konstformer och kommunikationsformer, som till exempel Agnieszka Wolny-Hamkalo som är journalist och performanceartist, Arturas Valionis som är forskare i sociologi och teveredaktör, Markus Midré som är rockmusiker och Johannes Heldén som är konstnär och arbetar med musik, ljudinstallationer, videoprojektioner och interaktivitet. De fyra nämnda medverkade på Stockholms Internationella Poesifestival hösten 2003 tillsammans med flera poeter som presenteras i antologin. Temat för festivalen var, liksom det är för detta nummer, ”Det unga Europa”, och vi kallade evenemanget för ”GRÖN”. Scenografin och ljus-sättningen gick i grönt och många poeter hade också festivalen till ära klätt sig i något grönt. Färgen anspelade på att de poeter, dansare, musiker och artister som Tidskriften OOTAL bjudit in var unga och nyskapande. Det gröna stod för den vitalitet och växtkraft som finns hos de författare och artister som presenterades, och totalt framträdde över 60 konstnärer under sex olika (en och en halv timme långa) föreställningar på Dramaten i Stockholm med en avslutande midnattskonsert och fest på Berns salonger.

Det här numret är en uppföljning och vidareutveckling av det som framfördes på scenen men också av händelser, möten och samtal under middagar, repetitioner, fester, fikaraster och väntan. Det är oftast mellan arbetspassen och uppläsningarna som personliga relationer och idéer uppstår. Numret presenterar en del texter som framfördes på festivalen, men nya dikter har också kommit till efteråt. En del av poeterna har medverkat på Stockholms Internationella Poesifestival tidigare år, medan andra introduceras för första gången för en svensk publik. Vi har fördjupat temat i numret genom essäer, intervjuer och reportage. OOTALs medarbetare Jessica Andersson inspirerades till en reportageresa till Estland där hon undersökte det nya litteratur- och konstklimatet. Medan OOTALs medarbetare Jonas Ask gjorde en intervju med den danske poeten Lars Skinnebach om bland annat den intressanta nya litteratursyn som givit upphov till en rad kollektiva bokprojekt. Den nederländska kritikern Tatjana Daan, som i många år varit konstnärlig ledare för Rotterdams Poesifestival, ger en översikt över ny nederländsk poesi.

Numrets tema stannar dock inte vid det geografiska. Tendenser inom litteratur och konst rör sig över flera länder samtidigt, och vi vill visa på oväntade samband. Ett sådant exempel är poeterna Anna Jörgendotter från Sverige och Milena Markovic från Serbien-Montenegro som träffade varandra under Stockholms Poesifestival 2002 och fann att de hade många gemensamma bevekelsegrunder för sin diktning.

Fenomenet performancepoesi växer sig allt starkare inom den unga samtidspoesin. Man kan säga att mycket av den unga litteraturen har bytt skepnad, litteraturen upplevs i lika hög grad som den läses. Man identifierar litteraturen som ett sätt att leva, och poesiuppläsningar äger rum i stort sett nästan var som helst. Mest inflytelserik har performancepoesin möjligen varit i Storbritannien och USA, men påverkan från genren kan iakttas hos många poeter i de flesta länder. I numret ger Paul Beasley, själv en av drivkrafterna inom performancepoesin i Storbritannien, en bild av vad som händer just nu inom denna lyriska genre.

Europas samtidskonst genomgår också en spännande utveckling. I en omfattande essä berättar Maria Lind, chef för Kunstverein München, om utmärkande drag för ung europeisk konst. Här beskriver hon ett dynamiskt konstklimat där konstnärer blandar många olika uttryck i sin strävan att överbrygga klyftan mellan konstverket och publiken. Konsten sätts in i sociala sammanhang där skapelseprocess, kommunikation och interaktivitet med omgivningen ofta är av större vikt än det färdiga resultatet. De unga konstnärerna och författarna i dagens Europa tycks dela flera gemensamma engagemang; Lind nämner brännpunkter inom den unga konsten som maktkritik, urbanitet, mänskliga relationer och materialitet. En annan likhet mellan de samtida unga konstnärerna och författarna är det ofta kritiska förhållningssättet till den egna verksamheten.

Att ta plats i världen och öppna tiden för att inbjuda till reflektion och eftertanke – det är en viktig uppgift för både poesin och konsten i dagens samhälle. Poesin och konsten borde ta stor plats och poeterna och konstnärerna borde kunna få ett ansenligt utrymme i den förvirrade, närmast tumultartade och ofta ganska tanklösa tid vi lever i. Det finns ett starkt behov av att införa det intellektuella tankearbetet på dagordningen när vi planerar vår framtid. Med detta nummer visar vi på den kraft och energi som vi har funnit i det unga Europa, och vi kan bara instämma i Stian Bromarks och Dag Herbjørnsruds utrop: ”Kulturrevolution! Nu!” Författare och konstnärer i alla länder kan lära oss helt nya saker om världen.

Mer om nr 17/18»
Butiken»