Scen: Johannes körrgård, höstmånaden anno 81

En djup strupe av järn.
Andetag av mörkt vat­ten.
De and­ras ande­tag finns inte längre.

Tålmodiga gestalt i dunk­let, du
Ensam har över­levt.
Din hud mot min;

Kristaller av frost, som du
Tuggar i dig med din kropps porer.
Jag öns­kar dig en god natt­sömn
Under den grymma rym­dens tystnad.

Willy Granqvist

Ur 80TAL # 7